På sista tiden har jag haft lite svårt att känna riktig glädje, känna mig riktigt nöjd och lycklig
Antingen har jag varit SPEEDAD eller DOWN, verkligen down
Men idag, när Mattias sa;
"Vad skönt det blir när vi flyttar ner"
"Vaddå ner", undrade jag (då han innan sagt Gävle, men inte Skåne)
"Till Skåne", sa han och tittade på mig i backspegeln
Jag skakade på huvudet, kunde inte tro det
"Vill du inte flytta till Gävle?"
"Nä fan, är väl bättre att flytta till Skåne, med längre sommar och kortare vinter"
Jag började nästan gråta av lycka
Nu är det ju så, att vi är väldigt realistiska bägge två
Huset hade varit till salu i två år innan Mattias flyttade ner till Skåne
(Men ärligt talat, hans ex hade målat och haft sig i huset,
och en sak är vi överens om, hon var varken duktig eller noggrann
Såg ut som skit, hon målade först väggarna, utan att fixa underlaget,
sen målade hon lister och taklister UTAN att täcka och skydda vägg eller golv
Dörrarna är målade vita, men inte så det täcker
Så jag har ju en del att bita i)

Iaf, la upp detta i min status på FB, och fick så många positiva kommentarer!
AV ALLA UTOM SVÄRMOR!
Jag har fan i mig aldrig träffat en mer egoistisk människa!
"Dom är krassliga" skrev hon
Jo, men det är Pappa också, men han gnäller inte om det hela tiden!!!!
Men dom är fan inte krassliga när dom far land och rike runt för att gå på trav!
Så samtidigt som jag blev arg, så blev jag så oerhört ledsen
Dessutom kör svågern dom, så dom har banne mig inget att pipa över
Men det är vi som ska åka dit, det är vi som ska ringa, det är vi som ska hålla kontakten!
Jag har fått nog!
Har bjudit hit dom så många gånger, EN gång på 8 månader har dom varit här!
Iaf räckte det för att tippa mig
Nu förstår jag Mattias!
Att han inte varit så intresserad av att hålla kontakten, för tydligen kan man bara ringa IN
till dom, dom kan inte ringa ut!
Och när Mattias bodde i Gävle, så körde dom ofta förbi där han bodde, men dom kom inte ens in
och hälsade på då!

Och nere i Skåne har jag en hel hög lissna barn, som saknar sin mamma!
Och en lissen pappa, som är så fruktansvärt ensam sen Anders dog
Och dom få nära vänner jag har, finns där!
Både gamla och nya vänner!


Pappa, Joel och jag på Joels dopdag i maj