......................................... Ett avslut. Det är vad vi skulle behöva T. Inte som det blev, det vis du valde. Att bara tvärt utesluta, utestänga, utan ett ord eller förklaring. Kanske gjorde det lika ont i dig som i mig. Som om någon slitit hjärtat ur bröstet på dig och kört det i en mixer? Smärta utan dess like. Sorg och förtvivlan i ensamhet. Kolsvart avgrund. Ilska blandat med sorgen. Vetskapen om vad du ställt till med. Vetskapen att du aldrig mer ska få hålla om mig. Och allt beror på feghet. Rädsla att ta steget. Du hade allt tillrättalagt för ditt nya liv. Jag, som vågade ta steget, hade fixat allt. Det var bara att komma hem. Men hot höll dig tillbaka, och du är kvar i kärlekslöst land. Fast i misär och elände. Har julen varit jobbig för dig? Är det därför du smugit dig in i mina drömmar igen? Har du suttit i källaren med dina tårar och böner, med min tröja i din famn? Vi hade behövt ett avslut. Men utan ditt svek och din feghet, så hade jag kanske inte funnit M, och inte fått J. Mina älskade gossar. Jag har en man som älskar mig, och jag älskar honom. Ändå, vi hade behövt det där avslutet. Med tårar, frågor och sorg. För en del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig....