Lilleman kan sträcka ut tungan lite nu ;0) Men som ni ser är den lite kluven framtill Det kan vi leva med :0) Jag har varit på psyk idag. 1,5 timme tog besöket Jag hade fyllt i en massa papper, så vi gick igenom dom. Och att jag är deprimerad råder det inget tvivel om. Det visste vi ju. Det har jag varit i MÅNGA omgångar sen 2001, och dom undrade varför ingen sett ett mönster och ifrågasatt om jag kan vara bipolär. RIDÅ!!! Men när vi pratade om det, Mattias och jag, så kan vi tydligt se ett mönster. Antingen så är jag på topp, jag är så glad och har ett antal projekt på gång, jag skrattar och skojar och livet är NAJS! eller... Så känns allting ogripbart, inget glädjer mig, jag drar mig undan, minsta sak som tvätt eller disk känns ofantligt stort och jobbigt. Jag får ångest över minsta småsak och är ledsen och arg om vartannat. Så det är kanske så. Det är kanske därför jag kraschar med jämna mellanrum. Jag är kanske felmedicinerad. Det visar sig, vidare utredning blir det. Visst är tanken deprimerande, men det finns så många som lider av SÅ mycket värre åkommor. Joel blir iaf inte lidande pga detta. Försöker verkligen att inte låta det påverka honom. Min lilla go-fis som fyller 1 år om exakt tre veckor. Helt sjukt, var tar tiden vägen!? //Mia