Den här dagen började ganska bra
Mattias och jag vaknade innan Joel
När han ätit sin välling så åt vi frukost på altanen
20 gr i skuggan kl 9 på fm
Då är det varmt!

Tog sen itu lite med mina omplanterade bebisar,
satte dom i fönsterna igen
Bestämde mig för att fixa solskydd till fönsterna där orkidéerna står
Hade kommit på ett bra sätt att få till det, och skred till verket
Det var lite pyssel med det, men bra blev det

När jag var ungefär halvvägs kände jag den smyga på...
Den förbannade söndagsångesten!
Bet ihop, försökte mota bort den, men när man inte ens vet vad den beror på,
då är det svårt!

Fixade mat, åt, och skulle precis in i duschen när telefonen ringde
Ett samtal som fick mig att må illa, jag kastades tillbaka i tiden

En båttur som slutar i tragedi
En ung kille drunknar och mångas liv förändras för alltid
Inget kommer någonsin vara sig likt igen
Det finns inga ord
Jag tror att ingen i sin vildaste fantasi kan föreställa sig smärtan
en mamma och pappa måste gå igenom när dom förlorat sitt barn
Jag har sett den hos min egen pappa
Fast brossan var vuxen, så var det pappas son

Obeskrivlig smärta
Kan man ens andas?
Hur orkar man?
Frågorna är många, och vi kan bara spekulera

Jag vet däremot att den sörjande mamman får stöd från dom finaste vännerna
Lotta och Calle, ni är guld värda ♥
Att ha vänner som er, är få förunnat
Jag är stolt att vara er vän
När ni behöver stötta, så finns jag här